Ett delat krossat hjärta
Minus 12 grader ute, och strålande solsken. Några lämpliga bäcker brevid datorn: vetenskapsteorier och metoder. Morgonlistan är gjord, igårkväll kompletterade jag den genom att byta ut en punkt jag ändå alltid hoppar över till en punkt som innebär att jag ska skriva ett sms till min äldsta son.
Igår talade jag med henne vi kan kalla för fastern. Under en tjugo mils bilresa talade jag med med henne. Det händer inte särskilt ofta att vi talar. Med henne talar jag om det jag som jag inte talar om med andra. Inte för att det skulle vara hemligt eller olämpligt, egentligen vore det lämpligt att tala om det som jag har på hjärtat istället för att tala om andra saker, som hittas på att tala om. Men att det är så med fastern att hon har den förkunskap som krävs för att hjärtat ska känna sig öppnat och lyssnat på, därför att det finns en del av att krossat hjärta som vi på något vis delar.
Jag var alltså på en resa. Skulle planen ha följts så skulle jag i detta nu ha bilat västerut i ett soligt Sverige. Nu åkte jag hem innan planerat. Det var kanske rätt, det var kanske fel. I efterhand kan jag inse att jag borde ha hållt ut på ett annat sätt, och hållt i planeringen så som den skulle vara. Nu är jag hemma, och inser att jag behöver få ordning på livet igen.
